DESCRIPTION:
Stefan Estby: dag 2 lördag den 14 juli

Frankrikes nationaldag uppvisade ett strålande väder. Jacke Sjödin i Dockstaslippers inledde inspirerat och roligt med visor och historier även denna kväll efter att trumorkestern Sambanola marscherat fram och trummat och presenterat sig. Dragspelsklubben var på plats vid ingången och spelade bland annat Afton på Solvik. Ett gäng klättrare syntes på bergssidan. Solen skymtade fram. Festivaldeltagarna myllrade in med förväntan i blick. Massor av gubbar med basebollkeps och glasögon, kvinnor med övervikt och färgat hår, massor av barn. Allt var som det skulle.
Första artisten var Marta Parkman som specialiserat sig på Alice Babs-låtar i swinggenren. Klockan var fem på eftermiddagen och publiken var fortfarande på ingående. Därför lyfte det inte riktigt förrän sista låten, Povel Ramels Vi sjunger så bra tillsammans. En strålande avslutning med assistans av vännen Bobo i den manliga delen av duetten. Publiken vaknade och höll sig sedan på alerten ända till sista numret som avslutades när klockan hunnit bli närmare halv tolv.
Jacke Sjödin berättade om sin pappa Nicke Sjödin, tyvärr avliden för några år sedan, som var författare och språkekvilibrist (han också). Pappans speciella talang innebar att vi fått berättelser och texter på det speciella målet från Junseletrakten, Röåndialekt. Nästa artist, Ulrika Bodén, framförde psalmer översatta till detta speciella mål. Hon berättade också om sina framträdanden i folkmusikens tecken och speciellt i Nicke Sjödins tecken. Ackompanjemangen bestod av hennes egen flöjt, orgel, nyckelharpor och bas. Den koncentration som krävdes av publiken var inte svår att uppnå.
Gruppen Amor Flamenco som följde var förstås ännu ett bevis på festivalens bredd och omväxlande inslag. Flamencomusik och dito dans kan tyckas malplacerat i de ångermanländska skogarna, men varför inte? Snyggt är det.
Från Sundsvall kom gruppen Gibrish. En sångare i hatt tillsammans med fyra spelemän. Egensinnig musik och berättelser om skrock och oknytt, men också engagemang mot nationalism. Basisten med röd elektrisk ståfela hade passande nog asiatiskt utseende.
Eftersom inslagen och artisterna är så växlande och inte passar alla finns det rikligt med möjligheter att gå upp på den övre platån, bakom publikläktaren och ta sig en smakbit av lax, rökt skinka, älgkorv och getost som finns till försäljning. Köerna till pralinstugan, wook- och grillstånden var långa. Lördagskvällens föreställning var lång och hungern sätter till slut in.
Det var också betydligt fler människor än dagen innan. Enligt arrangören Bernt Böhlenius 2000 mot 1200 dagen innan. Han var nöjd och trodde att festivalen skulle gå ihop ekonomiskt. Det kändes bra med tanke på att det bör bli en ny festival nästa år, den trettionde. Jubileum alltså. Även framflyttningen av festivalen i år var lyckad eftersom det förra helgen pågått så många aktiviteter i omkringliggande orter. "Folket räcker inte till."
Theresa Andersson, ursprungligen från Gotland, men med internationell karriär och framgångar i bland annat New Orleans underhöll sedan med sitt enmansband. Mycket skickligt och musikaliskt halsbrytande. Snyggt med ett batteri pedaler och en stark liten tjej, barfota med röda byxor och vid vit blus.
Avslutning med en magnifik Jerry Williams i gul skinnpaj med paljetter och svarta byxor. Åtta excellenta musiker assisterade med den äran. Tre blåsare: sax, trombon och trumpet. Piano, två ljusblå Fendergitarrer, trummor och bas. En halvtimmes riggande under tystnad ökade förväntningarna. Men de infriades av en lysande aktiv sjuttioåring. "Vi har en spelning i Södra Sverige, men den är inte förrän i nästa vecka . Så vi kan fortsätta om ni vill," sa Jerry till publikens jubel. Åhörarna i bänkarna gungade, klappade, sjöng med och reste sig till sist. Fullt framför scenen. Tre extranummer på rad innan Sjödin fick avsluta vid halv tolvtiden. Kvällen blev ypperlig med den avslutningen. Trots att regnet hängt över berget en stund och även släppt ner några droppar. Men till slut blev himlen önskvärt blå. Innan det skymde litet. (IMG_0059.MOV)