DESCRIPTION:
Dettar är den tredje och sista delen av Stefan Sundstöms 16-minutersepos om 1900-talet. Vi är nu framme vid vändningen i andra världskriget vid slaget om Stalingrad och bakom knuten väntar rockenrollen, vietnamkriget och flower power. Och högerns återtagande av initiativet här i Sverige, 1900-talet var inget vidare egentligen.
Texten fortsätter så här:
Vad finns det mer att säja om det andra världskriget
Jag har spelat det på dataspel och det var inte lätt
För när jag kom till Stalingrad var det hemskt att vara tysk
Jag satsade på fel häst, jag borde satsat på en rysk
Och vår officer han sköt sej Han hade inget val
Det slutade så snöpeligt hans nittonhundratal

Sovjet dom spöa Hitler, det var dom och ingen ann
Men USA gick med på slutet nu säjs det att det va dom som vann
Ja, USA har aldrig gett sej på nån som är lika stark
Över en miljon ton bomber släpptes över Vietnams mark
Och miljoner nya döda och en skog helt bränd och kal
Coca Cola Blod och Olja det är vårt nittonhundratal

Men rocknroll kom från Amerika, det var en jävla tur
Och folk började drömma åter om att slippa ur sin bur
Uniformer och medaljer och tron på den starkes rätt
Led bankrutt 45 man såg ju vart det hela lett
En del gav blommor till soldater, det kanske var banalt
Men ett försök att rädda på vårt nittonhundratal

Men att 60-talet va så hipt det är en myt för jag var med
Farbror Sven o Hyland hade makten i mitt plugg och på TV
Och 70-talet säjs ju va nån slags hippiediktatur
Men slipsklädda stofiler såg till att göra livet surt
För mej och alla andra som flinade åt rektorns tal
Fullt av sagor och av myter är vårt nittonhundratal

Överklassen dom höll god ton av skräck för en revolt
Stormakterna dilade Höll världen i sitt våld
Men våldet härska inte här, ingen tiggde ingen svalt
Det var bara i vår TV men det kändes nästan ballt
Här i Sverige, kommer ni ihåg vårt stilleståndsavtal
Överklassen bröt det plötsligt sent nittonhundratal


Nu finns det tiggare igen, dom rika tog tillbaks sin makt
Och dom gör reklam i DN för nån ny avlägsen slakt
Samma gamla girighet som 1900 kallt
När folk visste sin plats och teg och slet och frös och svalt
Dom kallar tiden ny men det är bara nytt fodral
Vi är tillbaks där låten börja om vårt nittonhundratal

Och Svanhagen här bredvid kallar sej direktör
Fast jag vet fan inte riktigt vad det är Svanhagen gör
Ju mera deg han tjänar Ju mera blir han rädd
Och sur och arg och misstänksam och ensam i sin bädd
Svanhagen följer med sin tid han är rå han är brutal brutal
Var det han som vann på målsnöret av vårt nittonhundratal

Svanhagen han jagas av en dröm han drömt en gång
Han vill svälja hela jordklotet Men svalget är för trångt
Han ser livet som en köttbit som han måste äta opp
Jordklotet är ett dibröst han suger ut allt han får opp
Man blir jävligt rädd för döden om livets mening är att ta
Då fortsätter denna mardröm Vårat nittonhundratal