DESCRIPTION:
kanske var det något du sa, men jag vill inte veta
jag stannar hellre dum och glad, i min egen lilla värld

älskling man får alltid en chans som passerar förbi
och jag är rädd för att vi
är dom som aldrig kommer loss
innan någon tar oss

och kanske om vi fick lite tid, så blir vi större än ni
en timme, en sekund, en minut
en stund att andas ut
en stund att visa vem man är
allt det som döljs när man rädd
och kär

men jag snubblar alltid mellan alla orden
säger aldrig det jag borde
jag säger aldrig något konkret
allt det du inte vet
om dig

du vänder dig, blinkar och ler
men jag blir blyg och tittar ner
vill egentligen hålla din hand
för sånt gör man ju ibland

men det är så jävla lätt att det blir fel då,
så jag sitter tyst bredvid å
ångrar allt jag inte gör
allt det som stör min värld
där du är

där du är