DESCRIPTION:
Min nya visa som kommer här nedan är bygd på en sann berättelse. En sviken man kastade ut delar av ett gemensamt bohag på gatan utanför Ceasars resturang och exet som svikit honom blev ledsen då sakerna var hennes. Polaren Paul var där, och han lyckades åstadkomma något vi andra inte kan åstadkomma. I alla fall om vi inte har protes och lyckas få poliserna att skjutsa runt oss i ett par timmar efter vi blivit omhändertagna. Men så var det en mycket snäll polis som var i tjänst också. Här kommer titeln och texten på min låt.

Polaren Paul på Irrfärd:

En dag på Ceasars resturang blev jag överraskad som sig bör.
Det komma saker i kaskad från våningen ovanför.
Det var tallrikar, en stereo och husgeråd med lock.
Ja till och med vitvaror, musikartiklar å en rock.

Polaren Paul han var även där. Han skrädde ej orden som sköd!
"Flytt på dig kärring, Ja ska gå in!" Han muttrade så det ljöd!

En gång han supit på annan breddgrad. Men då hade han två ben.
Nu gav det nya upp så han halkade till. Man visste att timmen var sen.
Efter orden han sa, "Det är inte mitt fel!" så kom han slutligt till sans.
Nu skulle han gå och gav sig så ut, det var hans egen ruljans.

Polaren paul gingo hemåt. Han skrattade till när han titta.
På gatan utanför både ett och an, från ett hushåll man kunde hitta.

Efter några meter kom några ikapp, de var ej ett villebråd,.
Och när Polaren Paul trilla omkull, visa dom ej längre nån nåd.
Med en suck å en frust paul kravlade upp. Ärrad och något hes.
"Jag tappade luften och tålamodet. Och se där, även min protes!"

Polaren Paul var i länsmans ögon, full som ett djur i lust.
Och trots att han åter stod på ett ben, blev beslutet att ge honom skjuts!

In i bilen man hjälpte Paul. Han protesterade likt en gris!
"Det hjälps inte Paul," sa Liljendal "Jag är faktiskt polis!"
Utan adress och med näs helt röd, och med ett och annat ärr.
Man skjutsade Paul tills timman blev sen. Och hotade då med cell.

Polaren Paul han frusta då till. "Skjuts mig till bergslagens torg.
Min polare är utomlands, och jag nu lånar hans borg!"

Dagen därpå¨var en del andra lik, förutom en ledsen blick.
Och Polaren Paul han var även där, och sa till sig själv genast; "Drick"
Protesen den löd ej längre, det fanns anledning till att den lossat.
Med näsan röd och med manikyr, paul nu satt och frossa.

"Jävlar i mig! Igår var det hårt!" sa Polaren Paul stadd på köl.
Han skrattade ej åt komiken i allt. Men tog sig ändå en öl.