Traste & Superstararna

" Traste & Superstararna är förmodligen det enda band i hela musikhistorien vars sångare har fått inledda sin artistkarriär som reservtrummis. Men bandet var på fler sätt än så ett lysande unikum när man gjorde entré på den svenska musikscenen i slutet av sjuttiotalet.



Traste & Superstararna markerade sin särart genom att kalla musiken man spelade för ”snabbpop”. Den egna skivetiketten – på vilken man i maj 1979 gav ut förstaupplagan av sin självfinansierade debutsingel Pengar / Traktor – döpte man till Mesrock.



Med en bakgrund lika starkt präglad av The Beatles, bandykultur och de egna erfarenheter från framträdandena på föräldragenerationens byalagsfester, som av punk och new wave – där de största hjältarnas namn i Bollnäs och Freluga, vid sidan av de mer givna förebilderna Sex Pistols, The Clash och Ramones, stavades The Undertones och Jonathan Richman & The Modern Lovers, tog man publiken med storm.

I Bollnäs var man något av det största som hänt sedan ”Snoddas” orsakade masspsykos med Flottarkärlek på 50-talet.



På scenen var Traste & Superstararna fullkomligt oemotståndliga. Med sin omskolade reservtrummis Mats ”Traste” Lindén som passionerad frontman vann man seger efter seger på knockout.

Utöver egna pärlor som slalomåkarehyllningen Popangelov, Kuttra 7, Dit du ska och det givna avslutningsnumret Det är slut – samt förstås megahitsen Pengar och Traktor – tillhörde kärleksfulla versioner av I Fought The Law och Modern Lovers I’m A Little Airplane, samt de svenska översättningarna av The Undertones Here Comes The Summer och Ramones Sheena Is A Punkrocker (”Stina är en pungråtta”) höjdpunkterna på bandets repertoar.

Likt en gång The Beatles var Traste & Superstarna med sina positivt stänkande melodier och ackord mästare på att överbrygga såväl generationsklyftor som musikaliska meningsskiljaktigheter. Alla föll som furor för bandets eldfängda energi, höga charmfaktor och extremt starka underhållningskoefficient. Inte bara punkarna, proggarna och den äldre danspubliken i hälsingeskogarna. Utan även raggarna. Mammorna och papporna. Och recensenterna.



I Expressen skrev musikgurun Mats Olsson att Pengar / Traktor var ”en av de finaste svenska singlar som gjorts” och utnämnde den till ”Årets hemkörda singel”. I Gefle Dagblad skrev spaltrockaren Peter Hedling att han hade bandat en hel C90-kassett med bara Pengar, Pengar, Pengar, Pengar – och att han varje morgon laddade kassetten i den bergsprängare han hade med sig till stranden.



I Ljusnan hyllade en viss Peter Axman Traste & Superstarna så intill den milda grad att han (likt en gång Bruce Springsteens manager Jon Landau.) till slut fick lov att skjuta skrivmaskinen åt sidan för att istället ta sig an bandet på heltid.



Genom att bilda skivbolaget Mamma lyckades vi på hösten -79 ordna riksdistribution åt den så dags i hela landet efterfrågade hitsingeln Pengar / Traktor. På vintern spelade bandet in sin självbetitlade debut-LP. På omslaget poserade medlemmarna på varsitt foto, där man gjorde travestier på kända LP-omslag med Rod Stewart (Traste), Frank Zappa (”Bullen”), David Bowie (”Jerra”), The Clash (Sonny Boy) och Elvis Costello (Ulf).

Efter bandets andra singel Space Race / En liten rebell / 9.23 och en sida på vårt lilla skivbolags singelbox Dansa med Mamma (i folkmun mer känd som den s.k. ”Pizzaboxen”), samt spår på såväl rocktidningen Schlagers som lokaltidningen Arbetarbladets samlingskassetter, så träffade bandet den driftige rockimpressarion John L Byström i Bollnäs och lämnade Mamma. Med nye gitarristen Thomas Froms som ersättare för ”Bullen” gav man tillsammans med The Vertex, Pinballs och Dead Scouts ut den genomskinliga maxi-EP:n Flower Power, som bland annat uppmärksammades som Sveriges första luktskiva och för att skivetiketten saknade centrumhål (!). Traste & Superstarnas bidrag producerades av Eldkvarns basist Tony Thorén, som just hade haft samma uppdrag på Ebba Gröns sista skivinspelning och senare även skulle komma att producera Traste Lindéns Kvintett.

Men ungefär här någonstans ebbade legenden om Traste & Superstararna sakta men säkert ut i sanden. Medlemmarna skiljdes åt, flyttade från Bollnäs och… bandet satte punkt.



I mitten av 80-talet ryckte en obarmhärtig cancersvulst i förtid bort Sonny Boy från jordelivet. Några år senare drabbade samma öde Ulfs syster Anna, som hade spelat orgel i bandets originaluppsättning. John L Byström blev redaktör för poptidningen Sound Affects, men omkom 1999 i en bilolycka i USA.



Axman och Froms blev på 80-talet medarbetare på Schlagers redaktion i Stockholm och återfinns idag sida vid sida på Ljusnan i Bollnäs. ”Bullen” blev sportredaktör i Sörmland. ”Jerra” gick vidare i sin fars fotspår och blev hyllad konstnär med ”a loyal following in both London and New York” (www.freluga.se/jerker).

Ulf fortsatte med musiken och har sedan tiden med Traste Lindéns Kvintett spelat in flera rosade soloalbum.



Traste startade Traste Lindéns Kvintett som gjorde ett antal album och fick några grammisnomineringar men som främst infriade föregångarna Traste & Superstararnas löften genom att etablera sig som Sveriges bästa liveband."

Claes Olson 2007