Navid Modiri & Gudarna

I början av tvåtusentalet träffade Navid Modiri för första gången vad som skulle bli Gudarna

på en folkhögskola i skånska Svalöv. Vad som nu är ett samspelt sjumannaband

var från början en trio och 2003 gjorde dom sin första spelning - i ett tält på Hultsfredsfestivalen.

Sedan dess har dom spelat på festivalen ett antal gånger till, men alltid på

någon alternativ scen och på sätt och vis kanske det är synonymt med hur bandet har

uppfattats i Musiksverige. Dom har stått utanför men ändå varit där och trots att dom

släppt två album har dom ännu inte riktigt gått att kategorisera. Vi kan med glädje meddela

att deras tredje alster inte kommer göra det lättare. Swingkids etiketten på deras

två tidigare skivor gjorde det enkelt att kalla dom för ett reggaeband i brist på annat men

det har dom i ärlighetens namn aldrig varit. Sonic refererar fortfarande till Bad Taste Records

som det lilla skejtpunkbolaget men det blir nog svårt att placera dom i den genren

nu ändå. Det som verkligen definierar Navid Modiri & Gudarna är publiken på deras

spelningar och mångfalden där går inte att ta miste på. Det är förmodligen därför dom

kan spela på allt från kulturhus till ungdomsgårdar, från Emmabodafestivalen till Öland

Roots, och därför varje parti i riksdagen vid något tillfälle erbjudit dom att spela på en

eller annan tillställning. Att vara Mona Sahlins favoritband kanske inte är så kreddigt,

men att kunna tilltala både henne och tusentals kids som inte får rösta än är något unikt

och det är få andra band i Sverige som kan säga det just nu.

I bandets presentation från 2006 står det att Navid Modiri kan inte sjunga, men frågan

är om han inte kan det nu. Att Kristofer, Povel och gästande Harriet Ohlsson (från Hellsongs)

kan det råder det i alla fall ingen tvekan om och på det här albumet har Navids

röst i större grad fått ge plats åt körer och melodier och musiken har fått chansen att tala

för sig själv ibland. Texterna är fortfarande en central del i det hela, men det har lagts

större fokus än tidigare på ljudbilden som helhet och Gudarna har fått större utrymme

för att experimentera. Det i kombination med Navids utveckling som vokalist har till viss

del öppnat för ett helt nytt sound och man har också lagt ner mer tid än någonsin på

låtarna. När dom först gick in i Music-A-Matic studion i Göteborg i vintras hade dom med

sig över tjugo låtar och av dom valdes till sist tio stycken ut till skivan som nu släpps

den femtonde oktober. Hurvida Allt jag lärt mig hittills är det bästa dom gjort låter

vi lyssnaren avgöra och nu hoppas vi att resten av Sverige ska inse vad deras publik

redan vet - dom som inte dansar finns inte.