Magnus Beischer

Som barn hade jag ihjäl mina guldfiskar och limmade ihop mitt lego. Detta ledde till att jag blev konstig och började göra musik. Skrev ångestfyllda punklåtar som tolvåring om jordens undergång, mord å annat tjafs. Alla låtar var arga med en gnutta tandkräm på. När jag gick på högstadiet blev det kärlekskranka engelska poplåtar med en smak av jordgubbsglasstrut tappad i gräset. På gymnasiet gick jag å vann min första visfestival. Året därpå vann jag igen å tänkte att man kanske borde spela in en demo då folk tycktes gilla det. Letade upp ett härligt gäng och lirade in några låtar på en demo. Med hjälp av dessa lyckades jag få ett Ted Gärdestadstipendium som tog mig till VisSkolan i Västervik. På VisSkolan lärde jag mig att skriva ännu bättre låtar å skrev flertalet äppelpajsdoftande alster. Sen åkte jag ut på turné och sparade allt gage till att spela in en riktig skiva. "Med guldfiskar som aliens" heter den och här ovanför har du lite smakprov. Skivan kan bl.a köpas på www.cdon.se. Lev länge och frodas! Ät inget som har ett rövhål! Kärlek till alla!