Skärholmen år 1977, en kufisk blandning av rövarkula och småborgerlig håla som på ett imponerande sätt lyckades kombinera storstadens och landsortens alla nackdelar (som alla förorter även idag är mycket bra på.).
Det totala ingentinget härskade enväldigt. Det var där, mitt i ingentinget som de flesta i KSMB växte upp och lärde känna varandra, och det var tack vare det totala ingentinget de började spela.
Detta år Bildades 14-manna-bandet "Skärholmens Gymnasiums Punk-ensemble", som efter första spelningen bytte namn till "KSMB", med betydligt färre medlemmar.
Anledningen till den ansenliga mängden medlemmar i bandet var pga att man kunde slippa undan några lektioner i plugget om man var aktiv i ett band el dyl.
Det finns många inofficiella påståenden om vad bokstäverna KSMB stod för. En del påstår att det stod för "kuken står mellan bena", andra "Kort Snopp Mellan Benen". Hur som helst så fick de inte släppa några skivor under detta namn, så det var bara att hitta på något nytt, det blev "Kurt Sunes Med Berits" Den slutgiltiga officiella historien är att namnet är taget efter en hemma-hos-sketch, men dom tog fel "Stig-Sunes med Berits" skulle det varit.
I dagsläget är det väl bara att låta fantasin avgöra vad som är sant och falskt i detta.
whatever
Den 23 mars nittonhundrsjuttionio spelade KSMB på Musikverket, Götgatan 26. MNW (dåvarande "Musiknätet Waxholm") ser KSMB spel och hugger sina långa klor i bandet.
En vecka senare ser de insidan på en studio för första gången, femton låtar spelas in på två timmar, och sju av dem ges ut på plattan "Bakverk 80". De andra åtta slarvas bort.
Johan flyttar till Kungsholmen.
KSMB släpper sin första fullängdsskiva 1980. Plattan är speedad som fan, snurrar för fort alltså, influerad av punk, men grabbarna själva hävdade att det var vrålrock, inte punk. Detta år turnerades det flitigt, och bandmedlemmarna byttes som underkläder. Dom spelade bland annat på domino i Stockholm som förband till Yngwie Malmsteens "Rising force".eller tvärt om då.
På julafton spelar de för fångarna på Hall(fängelseanstalt strax utanför södertälje) som inte fått julpermis, samma natt skriver Johan "Klockan 8".
Nittonhundraåttioett släpper bandet sin andra fullängdare, "Rika barn leka bäst", en platta som sågas vid fotknölarna av en rörande enig kritikerkår (personligen tycker jag det är ett klockrent alster i vår musikvärld).
året efter (1982 alltså) blir det för många spelningar och för lite pengar(låter bekant, mycket jobb / lite stålar), dom ledsnar, Bandet splittras.
Avskedskonserten spelas på Kamraspalatset(numera Friskis och svettis). Aftonen är magisk och den spelningen ges senare ut som liveplattan "De' e' för mycke'.
Efter spliten så fortsatte Micke Alonzo i Postpunkbandet "Stockholms Negrer" som fortfarande existerar (tror jag). Johan Johansson spelar i olika band, (mest i "John Lenin" och "strindbergs". På senare tid har han spelat solo, i en mer trallig stil, men fortfarande rätt agressiv och har släppt ett par plattor på birdnest. Han spelar även en hel del tillsammans med Stefan Sundström.
Tyvärr så bestämde sig några i bandet för att återförenas för att ha några spelningar under 1992, och innan man viste ordet av så hade de börjat skriva nya låtar och spelade in en ny platta, började turnera osv. Synd att ett band inte kan inse att de hade sin tid tidigare i livet. (Gäller faktiskt förbannat många band)
Jag avslutar historiken med ett citat av Johan Johansson:
"Det som vi hade tänkt som en kul hobby fick en våldsam rivstart och slutade i full fart mot en bergvägg precis innan bensinen tog slut. Men vi han med rätt mycket under åren: Spela i stort sett i varenda buske i skandinavien, träffa mycket roliga människor och en härlig häxblandning av skratt, slagsmål, kärlek, fylla, musik, oväsen och förvirring."
Jag tror det citatet speglar en hel del av KSMB:s korta existens
".och det ända som hänt i skärholmen sedan dess är att dom byggt ett tak över centrum - så att det totala ingentinget inte ska kunna smita iväg"
Ett tämligen onödigt inlägg på denna sida är att jag jobbade ett år i Skärholmen C, och det där med ett instängt ingenting stämmer sorgligt väl.
Det Ebba Grön och KSMB varnade för på sin tid, ser vi resultatet av nu. Synd att inte Boman överlevde, så han får se resultatet av det han startade. Eller var det Torbjörn som drog igång eländet? Det är jag nog för ung för att svara på
Det kan tyckas att jag varit hård när jag sågat KSMB:s försök till come-back, visst, kul grej, men när jag en bakfull söndagsmorgon satt och slösurfade, stötte jag på Ulkes hemsida (ulke från dia psalma, strebers, finns länk på länksidan). Där hittade jag följande citat
ULKE: "jag kan tala om att "ett av sveriges mest intressanta band KSMB" verkligen spelar bara för pengarnas skull. Anledningen till att dom inte har haft så många spelningar som dom kunnat haft, är att dom tog mellan 50 000 å 100 000:- för en spelning. Nu har väl lyckligt vis många av arrangörerna förhandlat ner priset för överhuvudtaget kunna boka dom. Å anledningen till att knappt några av orginalmedlemmarna är med, beror på att vissa inte ställde upp på att va med 'bara för pengarna' och jag vet i allafall ett skivbolag som tackade nej när "nya"KSMB letade efter nån som ville ge ut den påtänkta skivan, på grund av det kommersiella syftet" /johan johansson.
