eMiL Jensen

Få artister i popsverige har turnerat så intensivt de senaste åren som Emil Jensen. Hans konserter beskrivs ofta som allkonstverk i blandningen av melodiös pop och det mellansnack han utvecklat till en helt egen genre av komik och lyrik mellan låtarna.



Men det är låtskrivandet och albumen som alltid varit hjärtat och navet i hans verksamhet, det som allting utgått ifrån, och det blir tydligare än någonsin när han nu släpper sin fjärde fullängdare, Rykten.



Emils två första skivor gjorde han tillsammans med Johan T Karlsson (Familjen) de två senare har han gjort i samarbete med Lars Halapi. Den nya skivan förenar element av alla de tidigare - de tidiga skivornas detaljrikedom och oväntade orkestreringar (som oboe, trummaskin och spikpiano i en låt, skrivmaskin och kontrabas i en annan) blandas med de akustiska, nästan livetagningarna, från de senare. Syntesen skapar ett sound med hudnära tagningar fulla av närvaro med oväntade infall.



På den förra självbetitlade skivan handlade i stort sett samtliga låtar om sorgen efter hans syster som dog året innan. På det nya albumet Rykten har Emil gått tillbaka till tiden innan han började släppa skivor och turnera, saker som hände tidigare i livet.
- Det är så lätt att det blir rundgång när artister släpper sin fjärde skiva och mest skriver låtar om hur det är att skriva låtar! Inget ont om meta-musik, men jag ser mig främst som en historieberättare och då är det roligare att leta åt andra håll än i sin egen nutidssörja.



Och som vanligt är skivan full av små romaner och filmmanus som antyds i låtarna. Emils säregna poetiska kraft lyser igenom i både de smärtsamt tragiska och komiska vändningarna.
”Vi tog en tripp och vi kollade på fotboll/silvriga laget vann med 200-0/Nu är det vinna eller försvinna och även om du vinner försvinner du” i öppningsspåret Lite väl John och Yoko. En tragikomisk historia om människor som går förlorade längs vägen.
Mörkertal handlar om två personer som inte känner sig välkomna i dagens Sverige, en subtil men tydlig kommentar till det egoistiska och främlingsfientliga Sverige som vuxit fram de senaste par åren.



I Bedrägeri berättas en historia i sann Life of Brian-anda om hur någon tas på alldeles för stort allvar av sin omvärld och går under av förväntningarna. ”Jag är ett skämt som blev allvar som blev ett skämt igen” Om det gäller en trollkarl i 1800-talets Europa eller en samtida ofrivillig TV-berömmelse lämnas osagt. På samma sätt får vi aldrig veta om den obehagliga jag-personen i Flyger och far är Emil själv eller någon annan och i så fall om han är den drabbade.
- Den låten är min replik på If you Wanna Be My Lover med Spice Girls, svarar Emil kryptiskt. Det bästa med att skriva låtar är att jag aldrig behöver reda ut vad som hände, inte ens för mig själv. Ibland är det jag som är jaget, ibland är jag han eller hon. Vissa karaktärer återkommer från skiva till skiva. Verkligheten skenar så lätt iväg med en, tillvaron är så märklig, så ibland behöver man lite fiktion för att tro på sitt eget liv.



Men Rykten är framför allt skiva om tid. Om framåtblickande, tillbakablickande, längtan och förvandling.



Inte minst i musiken återkommer tiden som tema. Fredrik Myhr (känd som trummis i bioaktuella filmen Sound of Noise och Music for One Apartment and Six Drummers) skapar med allehanda slagverk känslan av tidens obevekliga framfart. På många låtar spelar Emil och Halapi unisona gitarrer som med små förskjutningar också bidrar till detta maskineri av tid. I låten Nyår känns det som att vara omgiven av fem urmakare i en klockaffär. Oboe, stråkar, orglar och e-bowar skapar en kontrast till detta i form av större tidsvävar.



Vackra sentimentala återblickar som i Växlande molnighet övergår i framtidsskräck i Ingen av oss går säker som avslutar skivan med raderna:
”Jag har aldrig tyckt synd om mig själv/nu är jag snarare avundsjuk/dom sjunger om hårda tider/som om det fanns någon mjuk”.



- Att göra musik är i grund och botten en knuten näve i kampen mot likgiltighet.



Emil är en av våra mest mångsidiga artister och hans CV är svårt att sammanfatta, även när det bara gäller de senaste par åren:



Tillsammans med Ane Brun har han varit engagerad i No More Lullabies, ett nätverk av artister som engagerar sig för mänskliga rättigheter och hållbar utveckling. Emil har gjort senare årens omfattande turnéer per cykel och tåg, gjort stödgalor för gömda flyktingar, fått diverse miljöpriser, och gjort ett otal krönikor både i P1 och P3. Vi har kunnat se honom i Jan Troells Oscarsbidrag Maria Larssons eviga ögonblick, i scensamarbeten med Sanna Persson och Nour El-Refai och han har gjort duetter med Billie the vision and the dancers, Ane Brun och Edda Magnason, som också medverkar på denna skiva.
CD skivan är för övrigt helt ekologiskt och kravmärkt.
I vår ger sig Emil Jensen åter igen ut på en stor Sverigeturné. Efter succéerna med cykelturnén och föreställningen En dödsrolig kväll om sorg och saknad, tar Emil med sig band, nya låtar och nyskrivna texter, och ger en föreställning i två akter under namnet Livs levande.



Premiären sker på Södra Teatern i Stockholm den 16 mars.
Okänsliga tittare varnas.